photojournalist Diana Savina

mail@dianasavina.com

Huruma womengroup of HIV-positive widows, Kimilili, Kenya January 2012.

1981 påträffades det första fallet av HIV i Kenya. Offret var en kvinna i Nairobi som hölls inlåst under tre år till följd av samhällets rädsla och okunskap.

 

De senaste 10 åren har andelen HIV-smittade ökat markant världens över. Kunskapsnivån har visserligen ökat, men som kvinna - och i synnerhet änka - får du än idag utstå mycket fördomar.

 

Jag har träffat kvinnogruppen Huruma. Det är en grupp på tolv HIV-positiva änkor som samlas en gång i månaden. Dessa utsatta änkor lever knapert och träffas för att samtala, stötta varandra och även bedriva så kallad table-banking - mikrofinans - för att hjälpa varandra ekonomiskt.

 

Till varje möte tar alla med sig 50 skilling (motsvarande 5 svenska kronor) som läggs samman på bordet. En liten del av denna summa sparas på gruppens bankkonto för att där öka med räntan, medans en större del av summan delas upp på hälften och ges till två medlemmar vid varje mötes slut. Den summa kan sedan användas till att exempelvis sparka igång mindre projekt, köpa frön eller något annat som behövs i hemmet. Summan på bankkontot kan medlemmarna sedan låna av om de behöver större summor till akuta sjukhusbesök och transporter till sjukhus etc.

 

Kvinnornas största porblem enligt dem själva är att klara av att betala barnens skolgång. Utbildning är nyckeln till en dräglig framtid, och som en av kvinnorna, Alice Wangala, sa; “You can have the brains, but without money you’re nothing!”. Utan pengar - ingen utbildning, och du förblir i problem. Med en lön på motsvarande 20 kornor per dag, är det även svårt att få pengarna att räcka till mat och kläder till alla barn.

 

(…)

 

En av änkorna, Junice Nanjala, reser sig och tillägger att de med ett ekonomsikt stöd skulle kunna köpa fler kor. Tänk vilken hälsoboost att kunna ge sig själv och sina barn mjölk dagligen. Stress och dålig hälsa är två viktiga faktorer som påskyndar processen.

 

I vårt välfärdsland Sverige finns flertalet bidrag som fungerat som ekonomisk backup för utsatta kvinnor i samhället, som en hjälpande hand för till exempel ensamstående mammor.

 

Vi glömmer kanske att förutom en mer eller mindre jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden och ett könsneutralt rättsysten, finns Kvinnoklinker, Kvinnofridslinjen, stöd för brottsoffer, BB, sjukvård, psykologer, Ungdomsmottagningar - något som knappt existerar i u-länder.

 

Så hur ser kvinnans rättigheter ut i Kenya idag jämfört med förr? Vilka säkerhetsåtgärder görs och hur kan de få hjälp? Enligt kvinnorna själva har de inte fått vad de behöver. Jag ber dem berätta om saker de upplevt.

 

Alice Wangala reser sig upp. Hon säger att hon är frustrerad över att de inte respekteras och behandlas som alla andra.

 

- Vid ett bråk mellan en man och kvinna som slutar hos polisen, kan mannen slänga ur sig “hon har HIV, henne kan man inte lita på, hon är dum i huvudet” och mannen undkommer då straff.

 

Alice fortsätter och berättar att du som kvinna blir utslängd från huset du levt i om din man dör. Du förlorar därmed även land, möjligheter till att odla mat och måste hyra in dig i ett rum någonstans för att få tak över huvudet, då ingen social omsorg existerar. Även det här leder till stress som spär på HIV-processen.

 

En kvinna berättar om hur hon fick sitta och gömma sig i bananplantagerna efter ett bråk med hennes man och vågade sig inte tillbaka förrän mannen lämnat huset.

 

Att leva med HIV idag är enklare än för några år sedan. I takt med att kunskaperna" (forts. kommer)