photojournalist Diana Savina

mail@dianasavina.com

"Vi är kvinnorna som inte finns"

9 november samlades ett 60-tal IT-intresserade kvinnor i Mjärdevi i Linköping för

att koda tillsammans.

 

– Vi gör det här för att få fler tjejer till branschen, så att vi på längre sikt kan anställa fler, säger Isabella Arningsmark som tillsammans med Astrid De Laval tagit initiativ till Code Hub.

 

Det hela startade som ett jämställdhetsprojekt på företaget Netlight i Stockholm för drygt två år sedan. Code Pub var tänkt som en mötesplats för kvinnor inom IT, både nybörjare och professionella utvecklare. Genomslaget blev enormt, och efter att IT-intresserade kvinnor i andra städer började efterfråga liknande träffar på andra platser i landet bildades Code Hub, samma koncept men i ett annat format och utbrutet ur Netlight.

 

– Det är ju bevisat att det blir bättre resultat, ju större mångfald som finns på en arbetsplats. Om en bred målgrupp ska ta del av något ska ju alla i målgruppen vara med och utforma, säger medieteknikstudenten Sara Martin som arrangerat kvällens Code Hub i Linköping.

 

Under kvällen fick deltagarna lära sig grunderna i Git, ett av de vanligaste systemen för så kallad versionshantering som många IT-företag använder sig av. De fick även bekanta sig med ”Github” som är en hemsida som möjliggör samarbete mellan programmerare.

 

Inom IT-branschen är under tio procent kvinnor. Isabella Arningsmark höll en föreläsning om normer och vikten av förebilder.

 

– Det här är kvinnorna som inte finns. Men det är ju bara att ni tittar er omkring, vi finns, säger Isabella Arningsmark.

 

Hon visar upp porträtt på fem kvinnor som varit av stor betydelse för IT-branschen. När hon frågar om någon i publiken känner igen kvinnorna är det knappt någon som räcker upp handen.

 

På bild fanns bland andra Grace Hopper, it-specialisten och sjöofficeraren som ligger bakom ett program som översätter text till datorspråk. Hedy Lamarr, ”tech gurun” som var långt före sin tid, men som blev mest känd som den vackra Hollywood-skådisen. Eva Von Pepel, svensk IT-pionjär.

 

Det finns en uppsjö av mötesplatser där programmerare och utvecklare kan koda tillsammans, så kallade meet-ups.

 

– På dem är alltid en majoritet killar. De är ju så klart öppna för alla, men kommer man dit som tjej är man liksom ”tjejen”, säger Astrid De Laval.

 

– Som kvinna i IT-branschen är man alltid i rampljuset och sådant kan vara lite påfrestande. Man representerar kvinnor och om det är något man inte kan ses det som något kvinnor inte kan. Även fast det kan vara en bra grej att vara i centrum, vill man ibland bara kunna vara en i mängden, fortsätter hon.

 

När Isabella Arningsmark började på KTH hade hon en bild av att programmerare suttit och kodat sedan de var små.

 

– Alla snubbar som jag hängde med hade gjort det. Jag tänkte att ”jag ligger för långt efter, det här är inte min grej”, trots att jag tyckte programmering var kul. Jag har alltid gillat matte och problemlösning, men jag hade aldrig tänkt att det var något jag kunde jobba med. Det tror jag många andra kvinnor kan känna igen sig i, säger hon.

 

– Min lekmannahypotes är att man inte känner sig representerad, att man inte identifierar sig som en utvecklare. Vilket jag tror är baserat på gamla skruttiga förebilder eller icke-förebilder.

 

Code Hub samarbetar med många olika företag. Företagen anordnar själva en inspirationsföreläsning i sina lokaler och förbereder ett case att testa på. Det enda kravet är att ingen rekrytering får ske.

 

– Du ska inte behöva känna att du ska prestera för ett företag som dömer dig. Tanken är att det ska inspirera och visa på bredden av vad man kan arbeta med. Det här är en kreativ bransch som löser världsproblem, säger Astrid De Laval.

 

– Företagen får ju så klart prata om sig själva och tekniken som används där, något som indirekt kanske väcker intresse hos kvinnorna som deltar, fortsätter hon.

 

Diana Savina

 

 

 

http://corren.se/nyheter/linkoping/vi-ar-kvinnorna-som-inte-finns-8772312.aspx